Drygt fem månader efter släppet av KB-boken börjar jag förstå ungefär vad som hände.
Det kan tyckas förmätet, och vara att överdriva sin egen betydelse, att beskriva det så dramatiskt när det handlar om att ge ut en bok i några tusen exemplar.
Men för mig har det varit en stor och lång resa.
Jag och kollegan Lars Dareberg hade aldrig gjort något liknande tidigare. Lasse hade släppt ett par böcker tidigare men det här var på en annan nivå. Vi blandade inte in något förlag i det hela. Inga försäljare eller marknadsförare.
Vi gjorde allt det själva. Vi var redaktörer, formgivare, försäljare, förhandlare, researchers, inköpare och ekonomer.
Samtidigt som vi gjorde våra ordinarie jobb.
Vi utnyttjade våra kontakter och köpte dessutom in tjänster av personer vi visste var duktiga. De flesta texterna (av Per Hägred, Jenny Eriksson, Janne Stark) samt korrektur (Ingrid Fredriksson samt Nils Hugo Fredriksson) köpte vi in. Och jag tycker vi lyckades betala hygglig ersättning till dem vilket kändes viktigt.
Vi fick också värdefulla råd av Petter Lönegård som gjort liknande saker tidigare.
Men det är så otroligt mycket som måste funka. Och gör man det själv blir det ett jättearbete. Det är jag förbannat stolt över.
- Redaktörsjobbet är ju egentligen bara det ett heltidsjobb. Lägga upp innehållet, diskutera och bråka med textförfattare. Besöka bildarkiv, besöka tidningsarkiv, personer som var med, kolla datum. Text- och bildbearbetning. Hitta en tråd, ett tema. Isbn-nummer. Ta utgivare-beslut. Vill vi berätta vem Lotta Love hade sex med på hotellrummet den där gången? Nej, sa vi till slut efter att ha funderat på artistens efterlevande.
- Formgivningen. Också ett heltidsjobb. 200 sidor som ska bli dynamiska, kontrastrika, genomtänkt färgsättning, bra typsnitt, helt enkelt jävligt spännande och bra. Material, papperstyp, pärmen, format? Alla är frågor som måste få svar.
- Pengar då? Vi behövde förhandsbokningar och gärna rena bidrag. Vi ville köra med crowdfunding men just när vi skulle lansera projektet lade firman vi haft kontakt med, ner den finansieringsmöjligheten. Vi körde en egen variant med Google Drive istället. Det gick lika bra och folk var intresserade!
Vi fick cirka 130 förhandsbokningar enbart från privatpersoner varav de flesta också skänkte en slant till projektet. Till det kommer ytterligare ett trettiotal bidragsgivare som skänkte pengar utan några som helst krav på motprestation.
Resten får vi lägga ut själva, tänkte vi. - Tryckkostnader. Var får vi mest för pengarna? Vi körde i Lettland för ungefär halva priset mot i Sverige. Det funkade kalasbra! Livonia Print är ett professionellt företag.
- Släppet. Släppet måste bli lyckat! Det är ju ett avstamp för hela försäljningen. Och det blev det! Det var kö när vi öppnade kl 17 en fredag, och totalt gissar vi att det var 500–600 personer där. Det kan ha varit Malmös största boksläpp genom tiderna!
Jakob Hellman spelade och blev lite irriterad när det surrades så högt om boken att hans lågmälda sång överröstades. Det var som en klassåterförening sade någon.
Video här! (av Bengt Flemark) - Första ägaren och eldsjälen Anders Albien var där och intervjuades på scen av skickliga Cecilia Nebel, tillsammans med Totte Lundgren och undertecknad.
Det hela tog mer än två år, vi låg nu ute med ett par hundratusen kronor vilket ju var nervöst. De sista två veckorna satt jag och Lasse varje dag och gjorde klart allt. Bytte bilder. Pärmen gjordes sista dagen om jag minns rätt. Kollade vartenda datum och varenda bild.
Till slut tryckte jag på sändknappen och den gick iväg.
En sådär åtta–tio gånger gjorde jag det eftersom eftersom vi hela tiden hittade något som borde ändras eller som inte hade funkat i tryck.
Boken är ute
Och så är man då klar! Släppet har genomförts, man är lite bakis dagen efter men jäkligt lycklig! Boken är ute och mottagandet blev kalasbra!
Och då börjar det om!
Nu ska den ju säljas! Och då är man så trött på KB-grönt, så spyfärdig på alla historier (som egentligen är fantastiskt bra) men det är bara in i kaklet som gäller.
Hur når vi ut? Vi testade allt från Facebook och Instagram till flyersutdelning i julrushen och att besöka Kenneths däck (som fick ett ex som de lade ut i väntrummet under bilprovningsrushen i november men som vi aldrig hörde av igen.) Vi besökte musikaffärer och SAS Radisson där de flesta stora artister brukar bo.
Lasse hade kontakter med de flesta bokhandlarna i Malmö som var jätteintresserade. Vi mejlade de övriga i Skåne och nu säljer de flesta den. Dock inte Akademibokhandeln Gleerups i Lund av skäl som jag inte begriper men tror är mycket gamla och protektionistiska. De säljer ju Timbuktus bok där så det kan inte vara enbart ålderdomlighet.
Vi registrerade oss på Bokinfo (där bokhandlare köper in) och Bibliotekstjänst. Vi kontaktade Bokus (där den finns) och AdLibris (där den inte finns eftersom de krävde 20 % procents rabatt plus att man måste registrera alla gamla och framtida titlar hos dem).
Och så började det bli lite självsväng på försäljningen. Bibliotek hörde av sig. Stadsarkivet ville ha 20 ex. Konsthallen ville ha 5 och Hörby bibliotek ville ha 1 ex!
Roligast var när Malmö kommun köpte in 100 ex som julklappar till kommunfullmäktiges ledamöter.
Böcker ska packas och levereras (tack Stefan Skogmark för både det och formarbetet i ett tidigt skede), fakturor ska skickas. Påminnelse på obetalda fakturor ska skickas och påminnelser på obetalda påminnelser på obetalda fakturor ska skickas.
Utanför Skåne då? Nej, Akademibokhandeln-kedjan centralt betraktade den som en lokal historia. Det gjorde dock inte Expressen och Aftonbladet som ägnade den stora utrymmen. AB hade rubriken ”Detta är Sveriges bästa rockklubb!”.
Och Sydnytt, Sydsvenskan, Skånskan, Dagens Industri, Magasin Skåne, Hifi Musik m fl… alla tog de upp den.
Vi nådde break even redan efter en dryg månad och nu har vi under 500 ex kvar. De lär sannolikt ta slut under året.
Så skulle jag göra det igen?
Nej, aldrig!
Tyckte jag fram till för ett par veckor sedan.
Men nu… Ja absolut!
Det skulle ju förstås bli smartare och snabbare andra gången.