Augusti 2017. Efter en tredje sommar på TT Nyhetsbyrån i Stockholm är jag tillbaka på kontoret på Rörsjögatan i Malmö.
Där såg man kryssare utanför fönstret, här tittar jag på ett platt tak samt ena hörnet av Moderna museet.
Det är helt OK.
Jag vet inte speciellt mycket om framtiden. Har några jobb inbokade under hösten men annars är den ganska fri.
Kanske ska jag åka till Berlin igen, har inte varit där sedan sommaren 2015. Det är inte ofta det går så lång tid mellan besöken. Saknar det.
Det är nu snart tre år sedan jag slutade mitt fasta jobb. Ångrar jag mig?
Ja, ibland. Men för det mesta inte.
Det rullade visserligen in säkra pengar varje månad. Men frustrationen över att dagligen befinna sig på en så ineffektiv och osäker arbetsplats, med så många som mådde skit, överskuggade den säkra inkomsten.
Man måste ju trivas! Man måste leva även om man har ett jobb. Det kan inte enbart handla om att förvalta en arbetsplats. Där allt man försöker göra stoppas av osäkra mellanchefer som inte får mandat av sina chefer.
Där man tycker att fel personer höjs upp i organisationen, fel strategiska beslut tas och allt fler bara går och bevakar sin egen position.
Jag vill inte vara i en sådan miljö.
Min miljö ska vara kreativ, skapande. Den ska lite gapig ibland men också förlåtande.
Den ska premiera folk som inte säger ja och den ska premiera människor som kan saker och gör saker.
Inte personer som bara säger saker. F ö ett samhällsproblem.
Ja, det blir säkert Berlin i höst!